En morgonpredikan

Egentligen så är jag inte så feministiskt skolad, för i slutändan gör man vad man vill, oavsett om det handlar om att laga mat, reparera bilar eller pumpa in silikon i brösten. Men jag måste erkänna att jag har lättare att acceptera nedärvda könsroller som handlar om matlagning eller bilreparationer än såna som rör operationer, injektioner och snedvridna utseendenormer.

En tjugoåring ska inte behöva göra någonting med sitt utseende. Att ta bort rynkor i pannan som inte finns, pumpa upp redan tillräckligt stora bröst eller reducera fett som är naturligt - det tror jag är själsdödande. En uppgraderad kopia av sitt tidigare jag, med större läppar, bröst och ego. De naturliga dragen suddas ut och ersätts med en standardflicka.

Åh, jävlar var pretto jag låter. Jag tycker visst att många flickor är fina efter operationer. Men jag tycker sällan att de blir finare än de varit från början.

När jag var liten berättade min mamma för mig hur jag skulle prata för att se snygg ut. Nedärvda vansinnigheter som ska trolla bort naturliga drag och mimik för att ersätta med en standardlösning. Det är om nåt oattraktivt.

Det är vackert med olika drag, egenheter och personligheter. Erfarenheter formar ansiktet med rynkor och linjer. Det är vackert. Olikheter är roligt. Det är sånt man blir kär i, uppmärksammar. Det är sånt som jag blir kär i.

Fina flickor ska inte operera sig. Jag skiter i hur pretentiöst det låter. Det är helt enkelt fel.

Tjej eller prinsessa

Jämställdheten inom stand-up-världen verkar vara något av "en het potatis", som för övrigt är ett väldigt roligt uttryck. Om man säger "här kommer en rolig tjej" är det dåligt. Istället ska man säga "rolig komiker", typ. Extremt förenklat kanske, men så är jag också en tjej. Oj, det där tycker nog bara jag själv är kul, men jag har inte en enorm läsekrets så jag bortser från det.

Jag är en tjej. Det är klart att det finns egenskaper och erfarenheter som är mer avgörande för min personlighet- fast jag kan inte frånkomma det faktum att jag är just - en tjej. Därför borde det vara helt omöjligt att ta illa upp när det uppmärksammas - eftersom det är ett faktum.

Det är ganska vanligt att man presenterar grupptillhörigheter på minoriteter. Jag vet inte om jag är så upprörd över det. Man säger smålänning, invandrare eller tjej för att beskriva någons tillhörighet. Men jag måste säga att jag gillar att vara tjej och jag är stolt över mitt kön. De flesta kvinnor som jag känner är fantastiska och lyckas med precis allt de vill oavsett om de kvoteras in eller inte.

MEN det är knappt hundra år sen kvinnor fick rösträtt, yrkesarbetande kvinnor har inte varit vanligt mer än de senaste decennierna och knulla-runt-grejen har vi inte fått testa på förrän nu i modern tid med p-piller och annat kul. Så det är väl inte så konstigt att inte finns så många kvinnliga stand-up-komiker? Och det är nog ingenting som mina jämngamla kilkompisar bär skulden för.

Däremot så tror jag att killar oftast tycker att de är roligare än tjejer, vilket är underligt och lite lustigt eftersom så otroligt många killar är fruktansvärt trista och korkade som sågspån, precis som en del tjejer kan vara. En kille var fruktansvärt dryg mot mig igår och då berättade jag för honom att han inte var tillräckligt snygg för att vara dryg. Så det så.

Imorgon ska jag stå på scen och vara snygg, tralalala. Vem behöver vara rolig när man ser ut som en prinsessa? Det hade kanske gått att leva på, om det inte varit kronprinsessan Victoria som jag liknade. Första gången någon sade det till mig så var jag kanske sju, åtta år och sken upp som en sol när jag hörde ordet "prinsessa". Då svarade tanten snabbt: "Det är inget att vara mallig över".

Så i mogon ska jag nog försöka vara åtminstone lite rolig.

Karneval i kroppen

Helena sover sin skönhetssömn och TV:n visar nattliga budgetprogram. Jag borde säkert sova, men min kropp arbetar ut allt nikotin, koffein och adrenalin som har pumpats in under dagen. För sex timmar sedan stod jag på scenen på Boulevardteatern och nu ligger jag på min madrass på Studentbacken 25. Det känns surrealistiskt. Nu hörs oljud från köket från någon antingen full eller trög person som verkar vilja riva korridoren.

Jag gick vidare till finalen i BungyComedy och har nog inte riktigt landat ännu. Mitt ego växer sig stort för att sedan rationaliseras ner till en rimlig nivå och sen fortsätter det igen och igen... Det känns lite som att vakna upp efter en blöt utekväll. Från början vet man knappt vad som hände. Sen så småningom fylls luckorna ut och bildar något slags mönster.

Om en vecka är det final. Ska man köra samma material då eller ska man skriva nytt? Det måste jag fråga om. I morgon. Nu ska jag joina in på Helenas skönhetssömn.

Nu, nuare, nuast

Jag fick precis en filosofisk predikan a la pakistaniern Ahmed på korridoren. Budskapet var inte så unikt, men välbehövt för mitt självupptagna psyke. Han pratade om att leva i nuet, inte fundera på gårdagen och refererade till buddhistiska "Zen keys". Så istället för att älta småsaker i förfluten tid ska jag in the spirit of Zen keys "think about the food while you're eating it, because it tastes better and you get happier".

Oro i själen

Igår fick jag följa med Johan Schiller (som fotograferar stand-up) till Stockholm live på Ambassadeur. Jag tog på mig mina finaste gåbortkläder och vinkade "hejdå" till Studentbacken 25. Jag stod på en lista som "+1" och fick en stämpel. Blev förvirrad och gick in via fel ingång.

Så fort jag sätter min fot på Stureplan, eller i detta fallet Kungsgatan 18, känner jag mig som en liten, liten flicka från Tingsryd som inte passar in. En av komikerna frågade mig: "Jaha, du föddes och sen?" Mitt svar blev: "Öh, i Tingsryd och sen flyttade jag till Stockholm." Ungefär så intressant var jag den kvällen.

Komikerna var roliga och fick mig att skratta. Janne Westerlund, Martin Lagos, David Druid, Björn Gustafsson och Kodjo Akolor. Vackra, charmiga och roliga.

På slutet efterfestade komikerna. Jag kände mig malplacerad och drack för många öl. Efter ett tag såg jag några tjejer som inte verkade känna någon av komikerna, så jag började prata med dem. En av dem, en lätt botoxad 30-åring, sade att hon kunde tänka sig att ligga med vem som helst av komikerna, men att hon helst av allt ville ligga med mig. Då smälte mitt hjärta . Så jag ägnade resten av kvällen åt att dansa med dem.

På måndag ska jag göra stand-up i tre minuter. Mitt mål är att överleva. Punkt. Jag strök hälften av mitt material igår eftersom det inte är tillräckligt roligt. Samtidigt är jag rädd för att skriva någonting nytt eftersom jag just nu har en alldeles för sjuk fantasi. Inte på ett roligt sätt utan mer på ett obehagligt sätt.

Eleanor Roosvelt

Eleanor Roosvelt sade vid tillfälle: "Great minds discuss ideas. Average minds discuss events. Small minds discuss people." Det gör nazister till geniala visionärer, planeringsredaktörer till medelmåttor och läkare till dumhuven. Alla teorier har sina fel och brister.

Men om man diskuterar prinsessans dumhuvud till pojkvän borde det kvala in på alla tre, inte sant? Monarkins vara eller inte vara, förlovningen i sig och slutligen de inblandade.

Gud vad jag snöar in mig på saker. Nu ska jag gå och lägga mig för i morgon ringer klockan vid sex. Sen väntar en arbetsvecka på SVT Smålandsnytt med förhoppning om "great minds".

Nu är jag för övrigt "average mind" som diskuterar en händelse alternativt "small mind" eftersom jag diskuterar mig själv. Å andra sidan är inramningen en blogg, vilket är självupptaget från första början. Undrar om Eleanor Roosvelt hade skrivit blogg?

Jamåduleva

1. Grattis bror. Nu är du äldre!
2. Funderar på hur mycket fuffens som hamnar i medieskugga efter Ejjefjullewhatever kräkts ut lava och aska.

3. Stannar i Småland och jobbar till nästa fredag.